De två första raderna på Vers 1 har samma ackord som miljoner
låtar genom hela musikhistorien, klassisk musik, visor och pop.
Countrymusik brukar t ex kallas för "three chords and the truth".
Tredje och fjärde raden har ackord som poplåtar på 1950-talet.
Dessa raders fyra ackord är mycket vanliga i all pop efter 2000.→
Det nya är att ackord 5 inte är dominant, det leder inte till 1,
vilket gör att känslan av att 1 är grundackord minskar. Om du
spelar samma ackord men börjar på 6 (moll) så låter det ungefär
likadant. Det låter liksom mer moll om det finns en dominant (3d).
Ett säkert sätt att hitta de tre durackorden 1, 4 och 5 utan att räkna:
Hitta bara det första och flytta sedan halv och hel. Upp blir 4, ner
blir 5 och namnet är den bokstav siffran hamnar på! Om du bara flyttar
ett finger får du ett "parallellackord". Ett finger ett helsteg upp
från 1 blir 6 (moll) och ett finger ett halvsteg ner blir 3 (moll).
Ackord 2 (moll) måste också vara med i låten för att det är så vanligt
att ta 2, 5 och 1 i den ordningen. I jazz kallas det två-fem-etta.
Siffror används ganska sällan, mest bland musiker och i en del
inspelningsstudios i Amerika. En stor fördel är att siffrorna
kan hjälpa dig att hitta rätt ackord och sätta rätt namn på det!
Om till exempel ackordet A höjs ett halvsteg blir det A# som uttalas "aiss".
Tänk att en hiss används för att komma uppåt. Om ett A sänks ett halvsteg
blir det A♭ som uttalas "ass" men andra ackord t ex E♭ och D♭ uttalas "ess"
och "dess". Tecknet ♭ för att sänka en ton eller ett ackord kommer av att
det fanns två olika B på senmedeltiden, ett som låg på samma ställe som idag och
kallades B durum (hårt B) och ett som låg ett halvsteg lägre och kallades ♭ molle
(mjukt B). Därifrån kommer orden dur och moll. Det hårda liknade ett H och kallas
fortfarande H i klassiska musikkretsar och på många högskolor. När B kallas H får
B♭ heta B. Ganska förvillande, eller hur?
Moll
Om du börjar ett ackord med ton 6 så blir nästa ton i ackordet en 1a och avståndet
mellan första och mittersta tonen blir ett halvsteg mindre än om du börjar på 1.
Den lilla skillnaden gör att det blir en helt annan känsla i ackordet, eller hur?
Moll! När du byter ackord gör du samma som med durackorden, fast tvärtom,
helt och halvt istället för halvt och helt.
För att få samma effekt som ackord fem är det vanligt att neråtstegen är lika
korta, alltså halva. Ackordet 5 fungerar som dominant till ackordet 1 och
3d fungerar som dominant till ackordet 6 om låten går i moll, alltså slutar
på 6, annars kan 3d fungera som växeldominant och växla över låten till 6 (eller
något ackord som innehåller en 6a, som 4 eller 2).
 En 1a som sprider sig ett halvsteg åt varsitt
håll blir 3d, en växeldominant.
 1#° kallas dim; två eller flera små terser;
låter nästan som ackordet 6d7 (med den gråa)
som är dominant till 2.
  två varianter av 5sus
 5+ ; två eller flera stora terser.
I blues och jazz är det ganska vanligt att ta durackord med "liten sjua",
vilket skulle kunna bero på att de egentligen är mollackord som spelas i dur
(alla mollackord har liten sjua men bland durackord är det bara ackord 5).
 
C med stor sjua (Cmaj7) C med liten sjua (C7)
"7-ackord" på gitarr. Powerchords, samma grepp kan bli de flesta ackord!
     
Cmaj7 C7 E B♭ A D
(Em) (B♭m) (Am) (Dm)
| |
Vers 1
Får du luften att vibrera
hörs en ton, ja faktiskt flera:
Två- tre- fyr- å femtedelar,
det blir tonerna vi spelar!
Sju frekvenser har vi nu,
med halvsteg efter tre och sju
Ta varannan och du får det
enklaste ackordet!
Refräng (med ackord i texten!)
Klättra först upp halv och hel till fyra
Sen ner halv och hel till fem
Är början stur så four du dur
och femmor längtar hem
Gå ett helt steg upp dit sexan e,
eller halvsteg ner till tre
Till ett ackord four alla gå
å när två går varsitt helsteg upp till
fem
då känns det extra gôtt å komma
hem!
Vers 2
Ackordets namn är bokstaven
där första siffran e!
Det blir en stamton - A, B, C, D,
E, F eller G!
Ett kors (♯) kan höja tonerna
ett b (♭) kan sänka dem
men blir det mollackord så ska du
skriva dit ett "m"!
Stick
Det känns extra speciellt i moll
för halv och hel får byta håll
så hel och halv går upp till två
och neråt blir det tre, men då
och då är båda stegen små
så trevligt med en ledton som vill hem
Ackordet tre i dur, det liknar fem!
Refräng igen
Vers 3
En växeldominant kan ändra
riktning oftast går den
ett halvsteg upp från durtersen
på alla mollackorden.
Ett durackord som sprider sig
ett halvt åt varje håll
kan bli en praktisk växel
till sin parallell i moll
Ackord som liksom krymper,
vi kan kalla dem för "dim" (°),°
kan leda nästan vartsomhelst
(men svårt att hitta rim)°
Håll kvar en prim på väg
två fingrar ner så får du sussus
Om durackordens kvint går upp
ett halvt så blir det plus+
Vers 4
I bluesmusik och rock'n'roll
finns toner mellan dur och moll;
så sjung i moll och spela dur!
Ganska logiskt, eller hur?
Om rock ska vara stark och hård!
kan du ta ett powerchord!
eller mollackord i "dur"!
som "hård" på franska. Bien sûr!!
Sista bryggan (sjung sabbare)
Förklara blir ju inte lätt
Det finns lite för många sätt
För många "när" och "var" och "hur"
i varje världsdel och kultur
Men hur ska låten sluta då?
Ett poppigt sätt att sluta på:
Om 1 kan vara 6 i dur
kan fyr och fem förflyttas,
eller
hur?
|
Ackord
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |4 |
|5 |1 |
|6 |6 |
|3 |3 |
|1 |4 |
|2 |2 |
|5 |5 |
|5 |5 |
|1 |1 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
|1 |5 |
|6 |4 |
|1 |5 |
|6 |4m |
Ny tonart:dur→moll
<♭3:
|6 |2 |
|6 |3 |
|6 |2 |
|6 |3 |
|3 |6 |
|3d |
|3d |>
|1|4|1|5|1|4|5|1|
|6|6|3|3|1|4|2|2|
|5|5|5|5|1|1|
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|6d |2 |
|1 |1 |
|3d |3d |
|6 |6 |
|4 |4 |
|1 |1 |
|1#°|(6d)|
|2 |2 |
|2° |2° |
|1 |1 |
|5sus |5 |
|5 |5 |
|5+ |5+ |
"Moll"<♭3:
|6d |6d |
|2d |2d |
|6d |6d |
|3d |3d |
|65 |65 |
|35 |35 |
|6d |1d |
|2d |4d |
|5d |>
|5 |
|5 |
|5 |
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |6 |
|4 |5 |
<♭3:
|4 |5 |6d |>
|
Melodi (en ton i taget)
|1 1 1 1 |1 1 2 1 |
|1 1 1 1 |2 3 4 5 |
|↑1 ↓5 4 3 |3 3 3 3 |
|4 4 4 3 |2 2 3 2 |
|1 2 3 4 |5 6 7 ↑1 |
|↓7 6 5 4 |3 2 1 |
|1 1 3 3 |5 5 5 3 |
|4 3 3 2 |1 1
|3 4 5 3 |6 6 6 5
|5 4 3 5 |2 3 4
3|3 3 3 3 |4 4 4 4|
4|5 4 3 2 |3
33|6 6 6 6 |6 6 6
66|6 5 5 3 |5
5|6 6 5 5 |4 4 3
22|2 2 3 4 |3 2 1 ↓6
|↑2
1|2 2 3 4 |3 2 1 ↓7
|↑1 |
1|1 1 1 1 |1 1 1
1|1 1 1 1 |2
5|↑1 ↓5 4 3 |3 3 3 3|
|4 4 4 3 |2
2|1 2 3 4 |5 6 7
↑1 |↓7 6 5 4 |3
1|1 1 3 3 |5 5 5 3 |
|4 3 3 2 |1 |
<♭3: (grundtonen 1
blir en 6a)
66|6 6 6 6 |6 7 6
6|6 6 6 6 |7 ↑1 2
2|1 1 1 1 |2 3 2
2|1 1 1 1 |↓7 ↑1 ↓7
↑1|3 3 3 3 |3 3 2 1
|7
|↓7 7 7 7 |7 7 7 7
|7 7 6 ♯5|6>
1|1 1 1 1|1 1 2 1|
|1 1 1 1 |2 3
4|3 3 3 3 |3 3 3
3|3 3 4 5 |4 4 |
4|3 3 3 3 |3 3 3
3|3 3 3 3 |♯5
3|3 6 6 6 |6 6
6 6|6 6 6 7 |6
6|5 5 5 5 |5 5
5 5|5 5 5 6 |♭7 °
6|6 6 6 6 |6 5 4
5|♭6 6 6 6 |♭6°
5|5 5 5 5 |5
5 5 5|5 5 5 5 |5
5|2 2 2 2 |2 2 2
2|♯2 2 2 2 |♯2 (=♭3)+
<♭3:
1|↑1 ↓6 6 5 | 6 6 ↑1
1|1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1
1|1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1
|3 3 5 3 |3 2 3
3|6 6 6 6 |6 6 ↑1 |
|3 3 3 2 |5 3 3 |
|1↓ 6 6 5 |6 6 ↑1
↓6|↑1 ↓6 6 5 |6 6 ↑1 |
7|7 7 7 7 7 7 7 >
2|2 2 2 2 2 2 2
3|4 4 4 4 4 4 4
4|4 4 4 4 4 4 4
1|1 1 1 1 |1 2 1
1|1 1 1 1 |2 3 4
5|↑1 ↓5 4 3 |3 3 3
3|4 4 4 3 |2 2
1 ↓7|1 | | |
|
Melodin i första raden börjar med bara en ton, men i
tredje raden är melodin precis som texten säger, nämligen
1/2, 2/3, 3/4 och 4/5 av grundtonens frekvens! Det blir
en oktav •, en kvint •, en kvart • och en ters •.
Denna melodi är bara alla tonartens toner på rad
och här är det varannan ton, alltså ett ackord
(brukar kallas brutet ackord).
Den här refrängen är lite längre de brukar vara
för att jag vill få plats med alla sex ackorden.
Fast när refränger började komma, i början på
1900-talet, var de ungefär lika långa som denna.
Andra versen har oftast samma melodi som den första.
Det kan låta spännande att göra moll av durackord,
speciellt 4. Själva molltonen (♭6) blir en ledton neråt,
till grundackordets kvint.
Ackordet 3d i moll är exakt samma ackord som 5 i dur!
Det är bara grundtonen som byter siffra från 6 till 1.
°
°
°
Tonen ♭3 är samma ton som 1 i nästa tonart.
Ackorden 6d, 2d och 3d låter precis som 1 ,4 och 5
men eftersom sången går i moll är det bättre att skriva
så här. Det är ju att moll och dur spelas samtidigt som
gör att det låter blues! Lägg på lite "shuffle"-rytm så
låter det ännu bluesigare.
Tonen 7 i "moll" är samma ton som 2 i "dur"!
|
Refr 2 - kan sjungas samtidigt som första refrängen!
Durackord blir aldrig fel
om du flyttar halv och hel!
Men ett finger åt något håll
skiljer alltid dur
från moll!
å
Till ett ackord four alla gå
å när två går varsitt helsteg upp till
fem,
så känns det extra gôtt å komma
hem!
|
|1 |4 |
|1 |5 |
|1 |4 |
|5 |1 |
|6 |6 |
|3 |3 |
|1 |4 |
|2 |2 |
|5 |5 |
|5 |5 |
|1 |1 |
|
Melodi (en ton i taget)
|↑1 1 1 1 |1 2 1 |
|1 1 1 1 |↓7 7 6
6|5 5 5 5 |6 7 6 |
|7 6 5 4 |5
5|↑1 | |
|↓7 | |
7|↑1 1 ↓7 7|6 6 5
55|4 4 5 6 |5 4 3 2
|4 |
4|4 4 5 6 |5 5 5 4 |
|5 |
|
Alla de vanligaste gitarrackorden →
Det är "en ren kvart" alltså (som 1-4) mellan de fyra
första strängarna E, A, D och G men mellan G- och
B-strängen är det bara en ters (som 1-3). Däremot
är alla ackorden till höger en kvart ifrån varandra
så det är ganska lätt att hitta vanliga byten!
Ackord 7 är ganska ovanligt. Om det har tre
toner blir det ett dimackord (små terser på
varandra) men har det fyra toner blir det ett
"moll-sju minus fem".
*Ackord 7 är ackordet 7 fast med grundtonen sänkt
ett halvsteg. Det blir ett vanligt durackord ett helt
steg neråt från ackordet 1. Vanligt i folkmusik och
gammal rock men inte lika vanligt i klassisk musik.
Det kan skrivas 7/♭7. Jag fick lära mig (på 80-talet)
att ackordet 7 inte funnits sedan 1500-talet men
det var ju helt fel! Det är till och med inlagt som
standard i Garageband, nuförtiden, bredvid de andra
sju. Tecknet 7 är min egen idé och förekommer ingen
annanstans, ännu. Detta mysterium skulle kunna ha
att göra med att det fortfarande finns två olika slags B
inom klassiskt musik, ett högre (H) och ett lägre (B).
B är ju den sjunde tonen i tonarten C.
 C på piano: 
C på gitarr: 
Lättare varianter av F och Fm:  
|
Ena Armen Duger Ganska Bra Ensam (B-strängen är en halvton lägre)
    
     
eller om du blir snurrig av så många prickar:
OBS! 5 1 4 är dur och 3 6 2 är moll! Vänster om 3 och höger om 4 ligger ackord 7.
Oftast är det en ren kvart (som 1-4) mellan ackorden, precis som mellan de fyra bassträngarna, så här:
← 3 ↔ 6 ↔ 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 →
eller
← 6 ↔ 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 ↔ 7*
eller ...
← 2 ↔ 5 ↔ 1 ↔ 4 ↔ 7*
Paralleller
Om du flyttar kvinten• på ett durackord ett helsteg upp
upp så får du en mollparallell; går du från 1 får du 6, från 4 blir det 2 och från 5 blir det 3, precis som på pianot!
Tänk på att det brukar var fler än en kvint på gitarren eftrsom den har sex strängar. Alla måste flyttas!
Om du flyttar kvinten• på ett mollackord ett halvsteg upp
så får du en durkontraparallell; går du från 6 får du 4, från 3 blir det 1 och från 2 blir det 7*.
Kontraparalleller
Om du flyttar primen• på ett durackord ett halvsteg ner
så får du en mollkontraparallell; går du från 1 får du 3, från 4 blir det 6 men från 5 blir det antingen 7m
(som inte ingår i tonarten) eller 7 som är ett dimackord.
Om du flyttar primen• på ett mollackord ett halvsteg upp
så får du en durkontraparallell; går du från 6 får du 4, från 3 blir det 1 men från 2 blir det antingen 7*
(som inte ingår i tonarten) eller 7 som är ett dimackord.
Dur och moll
Om du flyttar tersen• kan du hoppa mellan dur och moll
vilket kan låta helt fel eftersom du lämnar tonarten men det kan också låta bra, och ha en funktion!
| | | |
Får du luf - ten att vib - re - ra hörs en ton, ja fak - tiskt fle - ra: D Bm G A
← enklast möjliga notskrift! Två- tre- fyr- å fem - te - de - lar, det blir ton - er - na vi spe - lar!
